SBChSeamist Spartacus f. 1999 Uppf. Margareta Hawkins Ãg. Sonny BäckmanVi rundar av miniserien med uppfödarintervjuer (Brukshunden 2002) om framgångsrika brukskennlar med Margareta Hawkins, Kennel Seamist collies:" De senaste åren har collien tappat mark som brukshund. Hur kommenterar du det?- Det är överhuvudtaget en väldigt liten del av de bruksintresserade somköper en collie. Det är till och med svårt att få ut valpar efterbruksmeriterade hundar till människor som vill arbeta med sina hundar. Men för några år sedan upplevde jag att intresset för collien som brukshund var större än någonsin. Då tävlade ett tiotal i elit spår, även i sök och rapport, vilket resulterade i flera brukschampions. Nu är det en generationsväxling och flera av förarna har nya hundar. – Vad det gäller registreringar, så har collien minskat lika mycket i övriga nordiska länderna. Bråket i Sverige om MH har nog bara påverkatregistreringarna marginellt. Det sägs att collien har ett ”imageproblem” – villa, Volvo och collie är ute! Dagens hundköpare vill ha något häftigare! Hur är collien att arbeta med?– Det är väldigt olika. Får du en riktigt bra collie, så är det en otrolighund att arbeta med. Som exempel kan jag nämna den tiken som jag har som blev brukschampion för ett par år sedan, SBCh SUCh Seamist Semicat (e SUCh Seamist Stray Cat u SUCh Seamist Shining Diamond) - både hon och hennes mamma var i elitklass före två års ålder. De har en enormt snabb uppfattningsförmåga. När de sedan har samarbetsförmåga och kamplust och ett snabbt gripande – och jag avlar bara på naturliga apportörer – då har du hela tävlingsbiten gratis. Det går så lätt. Första gången du lägger ut tunga apporter så springer hunden framoch tar den – smack! - och kommer tillbaka i galopp. Det är sant! Det här äranlag som kommer från min första engelska tik. Hon var en naturlig apportör. Trots att hon stått på kennel i hela sitt liv och ingen hade lärt henne någonting, så hade hon detta i sig från början.- Bruksproven behövs för att prova brukshundarnas samarbetsvilja och koncentrationsförmåga. Det är dessa egenskaper som också har gjort dem till populära och väl fungerande sällskapshundar. Det är bra att SM finns, men betydelsen har fått överdrivna proportioner. Alltför många tycks tro att en hund som inte fått SM-poäng inte är en bra hund.Vad ser du som största problemet idag?– De som är engagerade i rasen måste kunna ta till sig de instrument somforskare och genetiker har fått fram, t ex MH. Det är både lättare och svårare att vara uppfödare idag. När jag började var HD inte uppfunnet. Ögonspeglingar fanns inte. Man fick lita på sunt förnuft och "fingertoppskänsla". – Idag har vi kännedom om flera defekter, deras nedärvning och har ibland även bekämpningsprogram. Mentalitet har blivit en vetenskap och MH har gjort det möjligt att se arvbarheten på egenskaper och ge oss information hur olika hundar nedärver dessa. Detta har gett dagens uppfödare otroliga möjligheter att snabbt kunna styra sin avel i önskvärd riktning. Uppfödare och utställningsdomare måste man ta de rädslor som finns på allvar. När det gäller arvbarhet har t ex gripande hög sådan, på min tiklinje har detta hållit i sig i åtta generationer. Tyvärr har även vissa rädslor mycket hög arvbarhet, ända upp till 70%. Det gör att man som uppfödare måste vara observant och inte se genom fingrarna med det för t.ex exteriöra detaljer, hur åtråvärda dessa än är.– Det är helt enkelt ett djurskyddsproblem. En hund lider svårt om den är ständigt rädd för olika saker som finns i vardagen; varmluftsballonger, glassbilens signal, trappor. Jag har sett rädda hundar vinna på utställning. Det är skandal!"