... och särskilt då jag...

Den här 6-veckors obetalbart söta och vädjande collietösen är uppfödd hos kennel Seabound' s och heter passande nog Seabound' s Love Love Love... Man blir helt förbi av hjärtenupenhet! Och stamtavlan innehåller alla beundrade finheter som världsvinnarna Ch Steadwyn Fashion N Passion, Ch Steadwyn Mocca Mint, m. fl. Vad månde bliva?

... önskas alla läsare av Colliebloggen God Jul och Gott Nytt År!Bloggen skapades 2009-03-07 - hittills 107 inlägg, 89 bilder och 621(!) kommentarer.Det har varit ett spännande, tankeväckande och omtumlande år. TACK för allt intresse!

"Micky" är naturligtvis Wicani Firelight,3 år.Uppf Angela & Keith Harvey, GB. Äg. Pia Hoppa, Danlyn kennel i Finland. Micky är utställd än så länge endast en gång med cert. Mickys söner visades på Mässan med den äran - cert & BIR, samt 2:a bh!Kennel Steadwyn och Anja Ejerstad hade en strålande dag:Steadwyn Fire Caster "Castor" BH-1 CERT BIR*Steadwyn Flame Flatter "Flame" BH-2 äg. Birgitta Abrahamsson*Steadwyn Showmanship "Simon" BH-3 CACIB äg Marianne Hansson. Mor till de toppvinnande hanarna, NUCH Steadwyn Most Ravishing "Moa", fick BT-1 CACIB BIM.

Kennel Steadwyns uppfödargrupp blev bästa grupp med ovan nämnda hundarna (av tre anmälda grupper). Grattis! Det var 46 anmälda collie. Jag såg själv gruppen i stora finalringen, underbart typmässiga och harmoniska med långsamt vajande svansar.

En härlig syn för en collievän! Kullsystern Steadwyn Fire N' Flowers med sin ägare Birgitta Fast har vunnit BIS på inoff utställning där över 200 hundar deltog. En kullbror i Tyskland har ställts ut med framgång i valpklass.Det var dessa fyra valpar i kullen. Kombinationen Micky - Moa ser ut att vara lyckad och hedrar far och mor!

Efter att ha tagit del av den av collievännen beskrivna mönsteranläggningen kan det vara intressant att som omväxling studera en annan infallsvinkel, ex vis http://www.brukswebben.se - ingen ska säga att personerna bakom den digitala tidningen inte kan bruks och SBK.

En härligt fartfylld bild! Marianne Hanssons hundar provhoppar helt spontant fälttävlanshinder.

... i den yviga debatten om kvastar och goda exempel... Inga fler kommentarer släpps fram - oavsett innehåll. När folk börjar upprepa argumenten är det dags att sätta punkt! Ämnet är urmjölkat intill utmattningens gräns. Den här bloggen ska handla om collie - och allt relaterat, precis som colliebloggens profil säger. Inte verkliga eller inbillade oförrätter eller annat trams. Alltså collie - den vackra, kloka, fina.

Lite sans och måtta skulle man väl önska alla och envar just nu... Ändå sitter Yours Truly och samlar sig till ett kreativt raseri! Hur så? Jo, det är den pågående rasförstörningen som gror i sinnet, och då främst förhållandet inom collie (fast det finns fler exempel, dansksvensk gårdshund, och - tidigare) västgötaspets - för att nu nämna några fler). Dessa fina hundraser som aldrig tillåts att vara trygga i kärleksfulla händer. Det är en förvirrande och dyster värld präglad av utsatthet, förstörelseshot, ifrågasättanden av framgångsrika uppfödare, missriktade hälsoinitiativ, valhänta försök till standardingrepp, slapphet och (alltför?) stort överseende från SKK:s sida. Fast väl inte särskilt länge till... Traditionen hur man ska bete sig i collievärlden har gått i putten! Rasen har funnits på Sveriges karta i drygt 120 år, alltså förhållandevis lång tid... Mer än ett århundrade av ständiga förändringar, inget riktigt bra förhållningssätt har fått vara i fred tillräckligt länge för att sätta sig ordentligt, modellen från utlandet har ingen allmän acceptans... Först pionjärtiden runt sekelskiftet då entusiasterna slet i yrvaken fröjd, därefter upphöjelse i SKK:s tidskrift som en lämplig sällskapshund för sådana hundvänner som icke jagade, då collien ""var till så godt som ingen fara för det nyttiga vilda..." Good-will i samband med försöken som sanitetshund... Anslutningen till Svenska Sällskapshundklubben med efterföljande förvirrning och stridigheter... Slutligen(?) hemvist i nybildade specialklubben SBK. Men så kom Lassie-febern... Rasfolket trevade sig fram... Populationsgenetiker fick med tiden stort (för stort?) inflytande. Rasen lever nu en bisarr tillvaro med svåra ärr från senaste decenniets hårdhänta och avelsspärrande regler. Två fraktioner strider, den ena vill ha oförändrad organisationstillhörighet, den andra söker förändring... Första försöket gjordes redan 1980.. Det står nu och väger... Men ännu har frågan ej vitaliserats centralt! Borde vara på tiden, för det pågående dödgrävandet leder ingen vart. I brist på annat förs ett skyttegravskrig inom s k sociala media. Inget tillfälle försätts för att ytterligare fördärva miljön inom rasen... Man får en kosmisk vision av vanemissbrukare som smyger upp om mornarna för att ta del av nya gräsligheter... Collievänsbloggen har gjort en pudel, men vad hjälper det? Invektiven har flyttat till ett slutet rum, ett forum där inloggning krävs. Många inlägg handlar inte om rasfrågor, utan är olika påhopp - ingenting är heligt! - namngivna personer, handel och vandel nagelfars och hängs ut... Enligt uppgift förekommer min ovärdiga person frekvent, kallas för fru Högman… på ett otrevligt sätt - eller "den andra bloggen" i raljerande ton, anklagas för att ljuga och för att ha rent allmänt fula åsikter... För en utanförstående låter det som ordblinda psykopater som riskfritt kan härja, en orgie i smaklösheter! På ett vis är det bra att smörjan kommer upp i dagen! Ger man folk tillräckligt långt rep så hänger de sig själva...Hur kan detta pågå?Vad är meningen? Tyvärr ger gyttjebrottningen rasen fortsatt dåligt rykte, alltför mycket energi går åt till försvar mot destruktiva krafter, folk målar in sig i hörnor... It´s just not cricket! *Vad som fattas, som jag ser det, är ett bra ledarskap - det behöver inte vara någon i styrelsen. Men varje ras mår väl av att vara i kärleksfulla händer, att ha någon eller några eldsjälar som lyfter rasen; en Bosse Nyman inom schäfer, en Dan Ericsson (skotsk terrier), Tommy Östman (pudlar), Inga Kahlman i Finland (västgötaspets)... Alltså dessa sällsynta genier som i kraft av talang och vision och skicklighet visar vägen; se vad fina hundar jag har/föder upp/visar! Vår ras är just så här rolig/spännande, intressant... Det är de gudbenådade människorna som inspirerar och får efterföljare - collien väntar fortfarande på The Good Example!