Det är nu ett kvartal sedan colliebloggen startade. En massa har hänt...




Ett par engagerade domare som dömer över hela världen, sa ungefär så här:




- Du borde intressera dig för collie! Man håller i Sverige på att förinta en hel ras, praktiskt taget framför ögonen på oss...Det är tänkvärt att studera SKK:s registreringsstatistik. Vad vi har bevittnat är ett fullskaligt experiment i rasförstörelse.




År 1991 registrerades 1609 långhårscollies, förrar året var motsvarande siffra 550 - rasen har tappat 2/3 av den framtida populationen...




Vad var det som hände? Har collie drabbats av någon eller några förödande sjukdomar? O nej - collien är piggelin och tillhör enligt försäkringsstatistiken de friskaste raserna, ivf om man jämför med brukshundsraserna. Har collien mentala defekter som gör att förtvivlade hundägare får avliva sina hundar? Nejdå, inte det heller...




Orsaken finns att söka i s.k tappade sugar. Många uppfödare och andra collieintresserade upplever tillvaron som motig och meningslös. Glädjen med rasen har gått förlorad, man "stångar pannan blodig", etc.




Skälen anges vara dels stämningen som beskrivs som "hatisk" inom rasen/rasklubben och upplevda trakasserier, dels de tvingande regler för avel som införts under senaste decenniet.




Syftet med reglerna är naturligtvis vällovligt, de delas f.ö med övriga raser som SBK har avelsansvar för. I slutändan ska de vara stöd för aveln av raser som klassificeras som "brukshundar" - raser som anses "väl ägna för militärt och polisiärt bruk", alltså brukshundar.




Har då försvaret och polisen anmält något trängande behov av colliehundar? Nej, absolut inte!




Har collien blivit "bättre" som brukshund sedan reglerna infördes? Nej, inte det heller...




Inga collies vann brukscert förra året, inga hundar förekom på mästerskapsnivå. Orsaken till detta står nog att finna i andra ändan på kopplet - collien är inte längre en ras som är ett alternativ för den bruksduktige tävlingsföraren. Är det en katastrof?




Sedan colliebloggen startade får jag varje vecka, ibland varje dag, privata mail från colliefolk. Dessa är rörande lika; tack för engagemanget i collien och ledsnad över den hopplösa situationen för rasen i Sverige. Detta anges som skäl till att man slutat med uppfödning eller funderar på att sluta. Eftersom mailen till mig är just privata, så kan jag inte gärna citera ur dem. Men härom dagen skrev en god vän på sin hemsida i all stillsamhet sina funderingar, vilka väl kan sammanfatta stämningsläget bland collieuppfödare:




"Jag har nu bestämt mej (till 97%) att inte ha någon mera collieuppfödning. Några har frågat.




Trots att (namn) är "godkänd" av både SKK och SCK för avel (och där är det stränga krav), så var det inte lika roligt och uppskattat med collievalpar (tycker jag). Alltför många krav på valpköparna kanske inte är bara av godo?




XX:s valpar är mycket sociala och trevliga, och valpköparna verkar nöjda, men alla collieköpare är inte beredda att höftledsröntga, ögonlysa och mentalbeskriva sina hundar, så som SCK önskar."




Man kan fundera på vad som är meningen med allt och vem som blir gladast av att collien försvinner från kartan. Den här fina sobel hanen är från Danmark, kennel Newark. Är det därifrån vi ska se bilder av collien i framtiden?