Eftersom colliebloggen har ett uppenbart (och för mig glädjande!) läsarintresse - hela 1400 unika besökare! - fortsätter vi här serien med framstående collies att vila ögonen på! Ovanstående sköna sobel är danskägde INT & MC & SM & GI CH WW-02 AMSDW-02 STEADWYN GOLDEN DAZZLER






Uner sin stora karriär skrapade han ihop






15 CC, 18 CACIB






BIG BIS-r Int utställing.






BIG-2






3x BIG-3 Int utställning.













Även han har använts en hel del och hans blod finns just nu främst i Danmark, Norge och Finland med den äran både på utställning och som avelshundar.




***

Jag har ju naturligtvis funderat en hel del över vad vad colliedebatten egentligen handlar om och gjort ihärdiga försök att försöka förstå skribenten och upphovspersonen till den ursprungliga HS-texten - "som startade alltihop". Det är ingen tvekan om att individen är besjälad av ett högre syfte, ja rent av ett missionerande kall. I en jämförelsevis frisk och sund ras som collie borde detta vara en sinekulär uppgift. Ingen vill väl bidra till hundar som blir sjuka eller mår dåligt? Därom äro vi alla överens.

Om vi nu tar och benar upp den omfattande produktionen - dels i HS och dels på internetsajter där vederbörande förmerar sig - ungefär som man filéar en rödspetta, så kan man dra ut ett skelett, alltså grundbulten i det hela. Man får straxt en gryende misstanke om att det egentligen inte alls handlar om mentalitet eller ens om collie - dessa ämnen är ju uttröskade till utmattningens gräns. Kärnan i internettexterna är den slemma hundaveln i sig - skribenten har svårt att dölja sin avsmak, det seriösa anslaget till trots. Och när skrivunderlaget om collie tryter - collien är ju som sagt frisk och kry - så exemplifieras hundavlandets ruttenhet gärna med tillstånd/uteckling i andra raser; cavalier, dalmatiner, bedlingtonterrier.... Ett aktningsvärt arbete har lagts ner. Det är bara det att resultatet läggs ut på en blogg om rasen collie. "Skapad av collievänner och tillägnad collievänner."




Det är svårt att få ihop det. Gissningsvis ska exemplen varna för efterföljd - där ser ni hur det går...




En annan sak dyker så ofta att det rycker till i ett friskt öra - valpköpare. Det är valpköparen som ska varnas, utbildas - hur då? - och informeras och på så vis styras in på rätta vägar om man nu nödvändigtvis måste nyttja slutprodukten av det tvivelaktiga hundavlandet.




Med detta synsätt och kausalitetsförhållandet till hunduppfödare har skribenten raskt avslöjat att man inte vet ett dugg om människor och deras bevekelsegrunder när det gäller att skaffa hund.

Men det - vågar jag påstå - det vet JAG!

50 år i hunderiet sätter sina spår, precis som mer än 40 år som uppfödare; ja, jag har gjort alla misstag... Plus 30 år med djurfrågespalt i en av Nordens största veckotidningar - jag VET vad svenska folket frågar om när det gäller hund och hundköp och på ungefär vilken nivå, samt de senaste 5-6 åren som valphänvisare för en populär ras. Jag skulle önska att de som sätter sig på sina höga hästar och tror - i de ädlaste av syften naturligtvis - att all okunskap och bottenlös knasighet kan informeras bort - blott för en enda dag kunde sätta sig in i hur verkligheten faktiskt ser ut.

För den skull behöver man ju inte misstänkliggöra en hel hundras och idiotförklara rasens mest erfarna och kunniga uppfödare.