Presidenten med sin skotte.

SBChSeamist Spartacus f. 1999 Uppf. Margareta Hawkins Ãg. Sonny BäckmanVi rundar av miniserien med uppfödarintervjuer (Brukshunden 2002) om framgångsrika brukskennlar med Margareta Hawkins, Kennel Seamist collies:" De senaste åren har collien tappat mark som brukshund. Hur kommenterar du det?- Det är överhuvudtaget en väldigt liten del av de bruksintresserade somköper en collie. Det är till och med svårt att få ut valpar efterbruksmeriterade hundar till människor som vill arbeta med sina hundar. Men för några år sedan upplevde jag att intresset för collien som brukshund var större än någonsin. Då tävlade ett tiotal i elit spår, även i sök och rapport, vilket resulterade i flera brukschampions. Nu är det en generationsväxling och flera av förarna har nya hundar. – Vad det gäller registreringar, så har collien minskat lika mycket i övriga nordiska länderna. Bråket i Sverige om MH har nog bara påverkatregistreringarna marginellt. Det sägs att collien har ett ”imageproblem” – villa, Volvo och collie är ute! Dagens hundköpare vill ha något häftigare! Hur är collien att arbeta med?– Det är väldigt olika. Får du en riktigt bra collie, så är det en otrolighund att arbeta med. Som exempel kan jag nämna den tiken som jag har som blev brukschampion för ett par år sedan, SBCh SUCh Seamist Semicat (e SUCh Seamist Stray Cat u SUCh Seamist Shining Diamond) - både hon och hennes mamma var i elitklass före två års ålder. De har en enormt snabb uppfattningsförmåga. När de sedan har samarbetsförmåga och kamplust och ett snabbt gripande – och jag avlar bara på naturliga apportörer – då har du hela tävlingsbiten gratis. Det går så lätt. Första gången du lägger ut tunga apporter så springer hunden framoch tar den – smack! - och kommer tillbaka i galopp. Det är sant! Det här äranlag som kommer från min första engelska tik. Hon var en naturlig apportör. Trots att hon stått på kennel i hela sitt liv och ingen hade lärt henne någonting, så hade hon detta i sig från början.- Bruksproven behövs för att prova brukshundarnas samarbetsvilja och koncentrationsförmåga. Det är dessa egenskaper som också har gjort dem till populära och väl fungerande sällskapshundar. Det är bra att SM finns, men betydelsen har fått överdrivna proportioner. Alltför många tycks tro att en hund som inte fått SM-poäng inte är en bra hund.Vad ser du som största problemet idag?– De som är engagerade i rasen måste kunna ta till sig de instrument somforskare och genetiker har fått fram, t ex MH. Det är både lättare och svårare att vara uppfödare idag. När jag började var HD inte uppfunnet. Ögonspeglingar fanns inte. Man fick lita på sunt förnuft och "fingertoppskänsla". – Idag har vi kännedom om flera defekter, deras nedärvning och har ibland även bekämpningsprogram. Mentalitet har blivit en vetenskap och MH har gjort det möjligt att se arvbarheten på egenskaper och ge oss information hur olika hundar nedärver dessa. Detta har gett dagens uppfödare otroliga möjligheter att snabbt kunna styra sin avel i önskvärd riktning. Uppfödare och utställningsdomare måste man ta de rädslor som finns på allvar. När det gäller arvbarhet har t ex gripande hög sådan, på min tiklinje har detta hållit i sig i åtta generationer. Tyvärr har även vissa rädslor mycket hög arvbarhet, ända upp till 70%. Det gör att man som uppfödare måste vara observant och inte se genom fingrarna med det för t.ex exteriöra detaljer, hur åtråvärda dessa än är.– Det är helt enkelt ett djurskyddsproblem. En hund lider svårt om den är ständigt rädd för olika saker som finns i vardagen; varmluftsballonger, glassbilens signal, trappor. Jag har sett rädda hundar vinna på utställning. Det är skandal!"

... oss till en uppföljning i serien intervjuer av framgångsrika brukshunduppfödare. Kommer i morgon. Turen har kommit till uppfödare av collie - gissa vilken?

Vi fortsätter oförtrutet den lilla miniserien (ur Brukshunden 1995) med skickliga uppfödare av brukshundar. Idag presenteras intervjun med Anita Wahlström, Silverpilens schäfer."Anita Wahlström är den första att beklaga polariseringen inom dagens schäferavel.— Det är tråkigt att det tyvärr ser att bli två grenar schäfer, dels utställningsgrenen och sen dom gamla brukslinjerna. Utställningschäfern fungerar inte på bruks, konstaterar hon. Är det mentaliteten eller exteriören som inte håller måttet?— Hur en schäfer från rena utställningslinjer är att jobba med vet jag inte, för jag har aldrig haft en sådan hund. Däremot kan jag se att det är ryggarna och de abnorma vinklarna som inte håller, säger hon.— Det måste var något fel när de stora uppfödarna med 5-6 kullar per år inte får fram några SM-hundar. Kanske är det bruksegenskaperna som saknas. Viljan att arbeta, att göra sin förare till lags, följsamheten, är ärftlig. Men dom ska inte ha den väldigt karpiga ryggen, framhåller Anita och avslöjar att hon inte heller gillar dagens huvudideal.— Hundarna ser ut som strykjärn i ansiktet, tycker hon, men understryker samtidigt att exteriören alltid kommer i sista hand. Det viktigaste är att hundarna är friska. Till raden av hänsyn i avelsarbetet lägger hon också dåliga magar, hudproblem, etc.— Jag är mycket noga med att kontrollera "i familjen" om det finns klådor; eksem, stafylokocker, svamp mellan tårna, öronproblem.Stor vikt lägger Anita vid att en schäfer har "motor", den där lilla extra viljan att komma fram, att inte ge upp när det tar emot eller ta illa vid sig av trassliga spårlinor eller andra motigheter. Avelsdjuren väljs med yttersta omsorg.— Hundarna ska vara samarbetsvilliga och tycka om att göra sin förare tills lags, för det är ärftligt! säger Anita med stort eftertryck. — Sen ska dom ha stor kamplust. Hundarna måste först och främst vara friska. Inga dåliga ryggar och sjuka leder. Det här måste man se kritiskt på, annars kommer man ingenstans. — Det ska vara snälla hundar, godmodiga och pålitliga, inte stirriga. En hund måste kunna koppla av. Jag vill heller inte ha för mycket skärpa, det finns en del uppfödare som annonserar om det. En schäfer ska man kunna ha tillsammans med familjen, anser Anita. Den måste fungera i dagens samhälle.Det är ofrånkomligt att paralleller dras mellan Silverpilen och Anita Wahlströms uppfödning av schäfer och kennel Fandangos rottweiler och Gunvor af Klinteberg-Järverud, som porträtterades i Brukshunden nr 5 i år. Båda har erfarenhet av 30 års avelsarbete inom respektive ras. Båda har ett mål, en vision av friska bruksdugliga hundar. Båda har fått ge avkall på exteriören enligt den aktuella tolkningen av standarden, för att uppnå målet. De båda brukskennlarnas uppfödning har varit regelbunden, men begränsad. Stor omtanke och mycket tid ägnas först åt valparnas utveckling och socialisering, sedan åt uppföljning och kontakt med valpköpare. Mycken omsorg läggs på kosthållet, endast prima råvaror; kött, ris och mackaroner kokas, tillväxtbefrämjande valpfoder ses med misstro, ingenting lämnas åt slumpen. Trots uppenbara svårigheter har det aldrig tummats varken på krav eller ursprungsvisioner. Avelshundarna ska vara testade och ha fullgod hälsostatus. Även föräldrar och syskon synas noga i sömmarna. Silverpilen har, i likhet med Fandango, uppnått resultat som inom rasen lämnat allt annat jämförbart långt bakom sig. Lättast är naturligtvis att titta på sådant som man kan räkna och mäta sig till - antalet brukschampionat, brukscertifikat, tjänstehundar och procent individer som är fria från ledfel."Såväl Anita Wahlström som Gunvor af Klinteberg-Järverud var målinriktade, egensinniga och gick sin egen väg. Man var lika lojal mot rasen som mot kollegor och höll sig under hela den aktiva tiden som toppuppfödare för god för skamgrepp och andra trakasserier. Det var storartat och borde tjäna till efterföljd.

Gunvor och Ville på Bruks-SM bilden från Brukswebben

Legendariska Gunvor af Klinteberg-Järverud hade en dröm. Hon ville återupprätta rottweilern som brukshund. Och hon lyckades också med sina Fandango rottweilers, då hon hade mål, medel och de kunskaper som krävdes. Hon borde kunna inspirerar colliefolk som har motsvarande tankar.

Vi blev goda vänner och våra samtal resulterade i en hel del artiklar i tidningen. Vid ett besök på den vackra gården i Kode sa hon dessa kloka ord om valpuppfödning:

"Gunvor är väldigt noga med vid att valparna ska få utvecklas på ett så naturligt sätt som möjligt. För och främst måste tiken vara en "bra mamma"; vara lätt att para, valpar normalt, tar bra hand om valparna. Den blivande mamman får en mörk och lugn vrå för sig själv. Gunvor övervakar förlossningen och de första veckorna, men ingriper och tar i valparna så lite som möjligt. På 21:a dagen får valparna tillgång till omvärldens alla möjligheter; andra hundar, människor och ljud.

— Folk gör ju egentligen fel. När valparna är små får de vara inne i buller och bång. Sen när de börjar väsnas och lukta illa så åker de ut. Det ska vara precis tvärs om.

— Nu när jag är gammal har jag blivit så sentimental så jag står inte ut med att mina tikar ska stängas ut. Mamma och valpar får vara med mig i mitt arbetsrum. Jag tycker nog att valparna ska ha en pappa också, säger Gunvor och menar att det är fördel om de får träffa en snäll hane.

— Valparna får också ganska tidigt umgås med boll. Sven och jag kom ganska snabbt fram till att man inte ska rulla boll förrän valparna kan greppa om bollen. Annars får man beteendet att dribbla och putta på apporten med framtassarna.

— Det här sysslar vi med och testar väldigt målmedvetet. Vi tar också upp valparna i famnen. Då märker man vilka som är självständiga och spjärnar emot eller om de går eller ligger och sover för sig själv. Då försöker man ju påverka dem lite mer.

— En stor fördel är att jag alltid utvecklar och vänjer valparna vid en massa saker, även att åka bil. De har sin mamman med och de får ha morötter och lite annat. Det verkar som träningen betyder mycket. Jag har aldrig en valp som är åksjuk.

— Utfodringen av valparna är viktig, inte proppa i dem en massa proteinrika valpfoder. Jag ser väldigt gärna att folk fortsätter med att koka ris och mackroner och blanda i kött och vitaminer. Det är inte bra om så att inte får den våldsamma utveckling. Vi har en genetisk tillväxthastighet som man påverkar med en kraftig utfodring. Vitaminer/mineraler finns i bra och välbalanserade preparat.

—I slutändan gäller det ju att placera ut valparna till rätt människor. Här får ingen välja valp. Nu är jag ju i den lyckliga sitsen att i nästan varje kull finns det gamla valpköpare som står och väntar. Där vet jag ju ganska bra vilken hund som passar bäst.



En del av Gunvors och Svens framgångar har naturligt att göra med att de kompletterat, stöttat och inspirerat varandra. Men också rimligen att båda var välutbildade på häst innan de började med hundar. Högre hästdressyr- och avel var etablerade verksamheter århundraden innan någon kom på att göra samma saker med hund.

Som djurvänner i en vidare mening har Gunvor och Sven identifierat hundars utsatthet. De har hela tiden fört verksamheten framåt och har aldrig slagit sig till ro. På Fandangos i Källeröd arbetas det ständigt på utveckling av avel, uppfödning, test- eller dressyrmetoder.

För bättre hundliv."

Champion Kennelgarth Viking



Här kommer lite pärlor framvaskade ur en annan skotsk ras - en värld där det råder trivsel och samförstånd. Här publicerade med en särskild hälsning till de nya läsare som tittat in och börjat kommentera!

De flesta som tittar in på skottebloggen har säkert redan läst visdomsorden, publicerade i Skotte-Nytt och Hundsport Special, från världsberömda uppfödaren Betty Penn-Bull, Kennelgarth skotska terriers. Men de de tål att upprepas! Här är de fem första:



1 Tänk på att hundar är levande varelser med sinnen, behov och känslor och att deras välbefinnande, hälsa och glädje är ditt ansvar. Det måste vara det du tänker på först och är betydligt viktigare än andra faktorer såsom ära, berömmelse eller annan materiell upphöjelse.



2 Ingen är tvingad att hålla sig med djur, så se till att du gör det av rätt anledning. Det är både ett privilegium och ett åtagande, men det ger också mycket tillbaka.



3 Ha trevligt med dina hundar och gläd dig åt hur fantastiskt det är att kunna dela ditt liv med sådana fascinerande djur.



4 Försök att bemöda dig om att följa alla skrivna och oskrivna lagar om god hundhållning så att varken du eller dina hundar vanärar sporten.



5 Sätt värde på andra människors bidrag till hundsporten, vare sig de är uppfödare, utställare, domare, journalister eller rätt och slätt hundägare eller folk som tycker om hundar. Tillsammans bildar de en grupp som du också tillhör.

Det kan knappast undgått någon att collie är i högsta grad på tapeten. Striden om collien rasar med oförminskad styrka; skrivelser författas, motskrivelser avfyras... Att säga att åsikterna divergerar måste vara The Understatement of the Year... motsättningarna är avgrundslika!







Så här kan man ju inte ha det!








Att det finns åsiktsskillnader inom en ras är naturligt, kanske också sunt, då det bidrar till en hälsosam konkurrens.








Men det här... leder inte till något gott.








Ska vi försöka bena ut det hela så vill företrädare för "aktivistsidan" påtala att ljudkänslighet och andrar rädslor ökar i förskräckande omfattning. De mest rabiata åsiktsföreträdarna ingår i en liten manipulerande klick utanför beslutsfattandet men har ändå ett betydande inflytande. De alltmer monomana och förfördelade aktivisterna är inte mottagliga för några som helst argument och vägrar ta till sig fakta. Standardbotemedel enligt aktivisterna är styrd avel och instrumentet är mentalbeskrivning - MH. Det är den officiella versionen. Fast det bakomliggande skälet verkar mest vara personligt färgat i syfte att "bli av med" framgångsrika och på så vis misshagliga uppfödare. Mer MH, bruks och en aktivare collie alltså.









Å den andra sidan menar "traditionalisterna" att detta inte är riktigt och att en styrning mot en collie hund med mer motor ger "övertempererade" hundar.








Hur ligger det till?








Jag har inte sett något dåligt temperament på collie - ja, förr för 15-20 år sedan då såg man s k golvrädda hundar. Frågan är ju om de såg ordentligt...








När jag intervjuade FCI-ledamoten Kari Järvinen i höstas sa han bl.a så här:








- Det finns en uppfattning, och då inte minst i förhållande till media, att alla incidenter med hundar beror på dåliga ägare, att ”farligheten” inte är hundens fel, utan ägarens. Detta är bara delvis sant. Lika väl som vi med avel kan förändra hundarnas utseende, kan vi med avel styra de mentala egenskaperna. Vi som dömer ofta och över hela världen, vi ser när en sådan förändring sker, ibland till det bättre, ibland är det starka försämringar. Collie, t.ex var under många år påfallande svag mentalt. Nu är det sällan som man ser en nervös collie. Det var tidigare mycket problem med röda cocker spaniels. Där fick man akta fingrarna! Nu har vi istället fått in mycket skärpa i en del raser, t.ex boxer och rottweiler. Uppfödarna har avlat på hundar som passar provreglerna.




Om det är på detta vis som traditionalistförespråkarna hävdar; att det ensidiga förlitandet på MH snarast är kontraproduktivt; att tvärtom det skulle bidra till en försämring av rasens egenskaper såsom de beskrivs i standarden (inom parentes sagt, man får utgå från att läsförståelsen är utvecklad? Eller är det lättare att sätta kryss i protokoll? FCI:s standard: "Långhårig collie utstrålar stor skönhet, värdighet och fysisk harmoni." Helhetsintryck Uppförande/karaktär: "Rasen ska vara vänlig till sinnelaget utan spår av nervositet eller aggressivitet." - slut på parentesen) att det leder till att collies blir aggressiva, bråkar i ringen, gör utfall, inte kan koppla av - exempelvis det framtidshopp som visade upp sig på utställning nyligen; var helt omöjlig att styra, hade skällt, hoppat, gjort utfall mot andra hundar och även mot ägaren! Direkt efter kvalitetsbedömningen försvann ägaren och gick inte in i ringen i för fortsatt tävlande, trots att det är mot bestämmelserna. Hunden har naturligtvis ett utmärkt MH, men är det denna typ av collie man vill ha?




Det vore bättre om traditionalisterna kunde samla sig och anlägga moteld. SKK har inget intresse av att tredje världskriget utbrutit i en stor ras som collie, det har betydande smittorisker och dessutom är det KF i år. Alltså bort med collie från dagordning!




Jag har en plan...




Om det är på så vis som många uppfattar; att styrningen via MH mot en aktivare collie leder till ett ökat antal hundar från "brukslinjer" som får rapporteringkod A när de är ohanterliga och/eller bits - då vore det intressantare att komma med fakta än med subjektiva synpunkter.




Då allt nuförtiden är datoriserat är det lätt att samla in fakta om detta och presentera materialet för SKK/CS.



Någons världsbild må kanske rasa men det kan det väl vara värt...

Foul whisperings are abroad. Unnatural deeds



Do breed unnatural troubles; infected minds



To their deaf pillows will discharge their secrets.



More needs she the divine than the physician.



God, God, forgive us all! Look after her;



Remove from her the means of all annoyance,



And still keep eyes upon her. So good night.



My mind she has mated and amazed my sight.

I think, but dare not speak.

The Scottish Play, Act V, Scene 1,