På senaste tid har visats en mycket rolig TVserie - Svenska dialektmysterier - av och med populärhistorikern och doktoranden i lingvistik vid Uppsala universitet Fredrik Lindström. Sålunda har det utretts huruvida göteborgare är så goa och roliga som de låter - och det är de! Vidare omfattningen på mellansvenska gnällbältet och varför den jäktade stockholmskan låter så snorkig? Hör ihop med att dagens stockholmares outrotliga skräck att avslöjas som de inflyttade och avsigkomna lantisar som de nästan alltid är... och Rinkebysvenskan... med mera i den stilen. Undertecknad kan bidra med ytterligare variant - bruksspråket! Höres företrädesvis i och omkring appellplaner... Eventuellt ett rikstäckande fenomen eller bara centrerat till området Södertälje - Västerås - Gävle - Stor-Stockholm. Ett slags brutalisering av språket som har sin engelska motsvarighet i den lingvistiska förändring av uttryckssätt som förr kunde iakttas i samband med den numera förbjudna rävjakten. Frostklara mornar, djur, läder, den flåsande brutaliteten förändrar människor och sätten att kommunicera: Tally-ho! Buss på´n... Brukssvenskarna har ett lite hejjigt och småförargligt sätt att förmedla sinnesrörelser, typ "Fullt ös - medvetslös" eller "Kör så det ryker!" Ganska betecknande är att det inte heter tävla på bruksprov utan "köra bruks". Ibland känner man sig som statist i en pilsnerfilm... Den slängiga stilen med instoppade slangord och gliringar som förstås av de invigna, kan vara roande i små portioner. En hel dags brukssvenska är otroligt tröttsam, även om utropen är välmenta. Som t.ex nyligen när en hund riskerade att bli påkörd: "Gittan, kolla din hunnjävel så du inte får en grytlapp med dig hem!" Brukssvenskarna säger sällan "min hund" - utan "hunnjäveln". Det blev stort spektakel när tidningen Brukshunden visade bilder på kamouflagefärgade damer som "körde skydds" på parkeringsplatsen vid en travbana och kommenderade sina hunnjävlar med ord som inte passar i direktsändning, så att säga... Förmodligen var det skämtsamt menat, men på Bruks-SM för några år sedan gick människor omkring med tröjtryck:"Stacket & el - inget fel - Sparka & slå - med SBK". Man kan förstå att människor storknar, som t.ex de intellektuellt skolade och verserade collieuppfödare, vilka hämtat sin inspiration ur en helt annan kulturkrets.
Taina
2 oktober 2009 14:24
Ååå, vad roligt, men "interna språk" som förmedlar "vi känsla":-)
Ibland så hör man även i Sheltieringen "brrraaa, rätt så, och hopp och lek" vid pauser.
Jag kommer ihåg för ca. 20 år sedan när jag var på en brukshundsklubb med min Bullterrier. En karl var oerhört impad över min Bullis och tjatade om hur mycket tryck rasen hade i käkarna...
Det får bli en Amstaff i framtiden:-)
Taina
http://www.chiroskas.se
cic
3 oktober 2009 15:52
Just. Har hört mycket motbjudande kommentarer och även tilltal till deras hundar av bruksfolk på SBK:s inoff utställningar alla raser. Någon hade recept på hur man får en jobbig rottis att lugna ner sig:
- Man får ta en stekpanna och slå i huvet pån!
Vet inte, det kanske skulle vara humor?
Urk.
Petter
4 oktober 2009 17:21
Cic,sådant kallas humor i dessa kretsar. Förmodligen kan de inte bättre...och språkhanteringen blir därefter. Obildat är ordet. Däremot är de så duktiga i brukset, det har de ofta själv berättat högt och ljudligt på "klubben".Har för mig att de de till och med kan få en rottis godkänd i AKL. I alla fall ibland.
Anja
4 oktober 2009 22:23
Att förmedla språket "med känsla" har jag förundrat över under
ett par decennier. Och vad det betyder i det stora hela.
Hur kommer det sig att så många , alltför många dessutom
kan nedlåta sig att kalla sin collie för "APSKAFT" eller hunndjäveln.
Collieägare som är mycket STOLTA över sina collies framfart i bruks, tester etc. och lyckats dessutom.
Är det med dem orden , de värderar sina hundkompanjorer som gjort allt för sin ägare/uppfödare ?
Kanske framgången i dessa grenar förordar ett visst språk/jargong. I mitt tycke utan känsla för det nära samvaro med respekt för våra hundar som de flesta trots allt har .
Jag har tydligen totalt missuppfattat alltsammans då mina hundar kallas för "pussgurkar" och vår kära Maud kallar sina för "sockertoppar ".
Att ta till det grövre språket kanske skulle hjälpa till att även lyckas på dom grenarna !!!
Om man nu hade intresse för det.
http://www.steadwyn.se
Nilla
5 oktober 2009 08:07
Go & glad det är ja dè *LER*.....Jo men visst stämmer det att vi göteborgare är goa & glada av oss...
Ja detta med bruksspråk är inte kul, vet inte varför det är så, kanske känner dom sig macho när dom svär över sina hundar, eller så är det ett sätt att visa makt....
Vad vet jag, men tråkigt låter det i allafall..
Nilla
Marianne
5 oktober 2009 08:57
Hur vi benämner våra hundar kanske visar på vad vi egentligen tycker om dem? Dessutom vill man gärna "vara en i gänget" på brukshundsklubben och där är jargongren som ni beskriver. Varför? tja, kanske för att man vill göra sig lustig på bekostnad av sin hund och hävda sin egna kompetens. Det är tragiskt att människor har så låg självkänsla att de behöver hävda sig över en stackars hund! De borde fatta bättre, vi människor har makten över våra djur, på gott och ont. Vi behöver inte framhäva oss själva i den jämförelsen.
Vi skulle lättare komma mycket längre i utbildning av våra hundar om vi hade förmågan att stötta och ge självförtroende och inse att våra hundar är betydligt mer språkkänsliga än vi är.
Var på en utbildning inom SBK . Där tog man upp frågan "varför hund" bl a. Svaren? Jo de varierade mellan att
"hunden ska göra precis som JAG säger" till "den ska skydda mig och min familj". Intressant.
Jag berättade att jag kan försvara mig själv rätt bra, även min hund om det skulle behövas. Jag har min hund som en kamrat som ska kunna följa med mig på gemensamma upplevelser och vi ska ha roligt tillsammans. Folk såg förvånade ut! I Sverige i detta århundrade har hundhållningen och förståelsen för hund inte ändrats mycket inom en del verksamheter och kretsar, trots att så många försök har gjorts.
http://www.gatefields.se
Agneta
5 oktober 2009 10:14
Marianne, ohhh så rätt du har...... Anja med!
Här hemma är hundarna våra familjemedlemmar i vått o torrt. Mina flickor får ofta höra att dom är "mammas bästa tjejer". Tess hon har sån tur att hon har två 2 mammar, mamma-1 o mamma-2 :-)).
Hundarna finns till för mig o jag för dom, helt naturligt.
Kram på er alla collievänner från Agneta o Dark Ladies
Angelica
5 oktober 2009 16:00
Alltså jag måste då säga att detta minst sagt är att dra alla över en kam.
Att som en del av kommentarerna vill ange att bruksfolk skulle vara lägre utbildade än andra och generellt svära och behandla sina hundar illa är inget annat än fördomar.
Förekommer säkert "stollar" inom olika bk precis som i restrerande del av samhället men är knappast något som gäller för alla aktiva medlemmar inom SBK!
Finns ju alla typer av människor som är aktiva med sina hundar.
Och att mena på att alla svär och inte ser sina hundar som livskamrater är bara trams, precis lika mkt trams som när "andra" sidan vill göra gällande att det inom utställningsvärlden inte finns en hund som får vara hund och att hundarna enbart är redskap för sina ägare.
Liknande fördomar (från båda sidorna), resonemang och påståenden lär knappast göra stämningen/läget bättre.
För övrigt är benämningar som
Gulleweiler
Luddbollarna
Älsklingsson
Puppenuppen
Labradoris
Gullegrisen
Lavasötnosi
Osv de vanligaste benämningen på hundarna iaf i de träningsgrupper jag kontinueligt umgås med.
Sällan man hör "hårda benämningar"
Jo förresten jag brukar faktiskt använda uttrycket "fullt ös, medvetslös" tämligen ofta men då är det mig själv och inte hundarna jag syftar på..
Berit
5 oktober 2009 22:08
Angelica, jag skrev OBILDAD inte outbildad... :-) Man kan vara helt obildad som väl utbildad. Ordens olika betydelse är inte subtil... kanske man kan säga.
Angelica
6 oktober 2009 10:07
Berit nu var det inte enbart denna mening "sådant kallas humor i dessa kretsar. Förmodligen kan de inte bättre... och språkhanteringen blir därefter. Obildat är ordet" som jag syftade på utan även övriga kommentarer.
Men ok om man ser till uttrycket obildad istället då, skulle det vara mindre negativt?
Att aktiva SBK,are skulle vara mindre bildade, mer okultiverade, ociviliserade, plumpa etc.
Det är precis det "trams" jag syftade på.
Det är inget annat än fördomar och så nedvärderande så det liknar ingenting och det lär framförallt inte göra saker och ting bättre.
På samma sätt som det visar på stor okunskap, och är mkt fördomsfullt att tro att en hund som går bra i ringarna framlever sitt liv iklädd, täcken, stövlar & papiljotter och inte en enda gång under sin levnadstid får sätta en enda vältrimmad tass utanför asfaltsunderlag.
I båda fallen påstås det dessutom gärna att just dessa ägare minsann inte ser sina hundar som livskamrater utan endast som redskap för sin ägares ärelystnad, som ett sätt att hävda sig själv osv.
Gäller inte endast ovanstående kommentarers exempel utan precis lika mkt de som anser att utst hundar har det dåligt, inte får vara familjemedlemmar osv. Detta pga att de ibland ligger på trimbord & att ägarna har alldeles för många hundar för att hinna bry sig om dem..
Och i de fall där det handlar om personer som har svårt för att uttrycka sig (för detta förekommer självfallet och det oavsett vilken ”falang” man letar i) så är det fruktansvärt tråkigt, generande och sorgligt att dessa ska nedvärderas och hånas. Språklig begåvning har dessutom inte särskilt mkt att göra med hur någon är som hundägare.
Vi är många som faktiskt både är aktiva inom SBK, tränar och tävlar inom de olika disciplinerna samt älskar att ställa ut. Som njuter lika mkt av upplevelsen av en riktigt snygg hund med ”showattityd” som att se våra hundar när de jobbar med glädje.
Och därför är det oerhört tråkigt att hela tiden se/läsa/höra de olika sidornas stridigheter.
För att inte tala om att de engagerade uppfödarna/ägarna är så upptagna av sitt eviga tjafsande att de hundar som brister i allt, är otypiska, dåliga & osunda helt ostörda kan fortsätta att ”ta över” hundpopulationen.
http://www.areos.se
Lisbeth
6 oktober 2009 12:20
Skit i det här nu (irriterat) - det finns oändligt mycket viktigare missförhållanden att engagera sig mot! Säger jag som hittade på alltihop... Men det ursprungliga inlägget gällde var den kvarleva av ekenstugg som har sin särskilda näring runt appellplaner - kan vara ganska roande i småportioner (vilket påpekades) men oändligt tröttsamt i längden - vilket ävenledes påpekades...
Sen tycker jag inte det känns helt bra med alla "hunnjävlar" även om det inte är illa ment - det är nästan samma kategori som "sopa" om de stackars collies som får fel kryss i protokollet... Hur står det till med den allmänna djursynen hos sådana världsförbättrare?
Den store brukshundsmannen Sven Järverud måtte rotera i sin grav! Han menade att man ska göra det bästa av den hund man fått, inte förkasta alla som inte är perfekta (i det som är mätbart). Sven hade aldrig någon helt OK hund (krypt. HD etc eller andra "fel") men vann otaliga brukscert samt SM med de djur han fick sig anförtrodda. Sopor?
Bodil Carlsson
6 oktober 2009 21:40
Nämen!
Tänk att du och jag är överens för en gångs skull, Lisbeth! Inte i tramset om de obildade, grova, hunnjävelsförtryckande SBK-arna, förstås - där pratar du, om du ursäktar mig, rätt ordentligt i nattmössan.
Finns det empatilösa nötter som ser sina hundar som redskap för framgång inom brukstävlingsvärlden? Yes!
Finns det empatilösa nötter som, etc etc, inom exteriörtävlingsvärlden? Yes, med all sannolikhet, för tävling tar fram sådana sidor hos oss....vilket är varför jag personligen är tveksam till att tävla med djur. De kan liksom inte välja, sätta stopp eller värna sig själva.
Däremot håller jag helt med dig när det gäller språkbruk om hundar som man inte anser lämpliga för avel. Ena sidan kallar dessa hundar för "fula", påstår att de är "rasotypiska", konstiga i knoppen etc etc... Andra sidan kallar hundar med rädsleproblem för såna nedsättande saker som "undermåliga", "skit" - just sopor har jag inte hört, men skulle inte förvåna.
Ingen hund är en sopa. Ingen hund är skit. Ärftlig rädslebenägenhet är ett lidande för hunden och - om det är vanligt - ett problem för rasen...det är inte ett moraliskt fel, nåt skamligt, eller så, hos den stackars hunden! Jag skulle väldigt mycket önska att vi kunde få lite hyfs i diskussionstermerna!
Bodil Carlsson
