Se här - vackra vinstrika hundar i sex generationer från 1990-talet! Med bl.a liggande fr. v. rasens rekordhållare NCH, SV-90, SV-91 Cronys Remarkable Silver By Blu med 16 cert, 27 cacib, 7 BIG 1 SKK, 3 BIS-plac SKK ,5 BIS SBK, 5 BIS SCK.
Tomas
19 mars 2009 00:05
Var är 2000-talets collies?
Jag saknar en vision i Collie-Sverige, och hur kan det, som en gång var ansett som en av världens bästa collies, komma tillbaka till att utfylla den scenen.... igen
Ulf
19 mars 2009 12:54
Ja Du Tomas jag undrar om de en- eller fåhundsägare som styr rasklubben har förmågan att ha en vision. Vi som har sett och varit med om lite mer kan ha visioner. Tyvärr kan de stoppas av ickevisionärer. Som jag nämnde i ett annat inlägg behövs en BRED avelsbas utan inskränkningar eftersom vi redan har begränsningar länder emellan. Jag ser detta tvång som begränsningar utgör som ett kanske det stora hotet för att förverkliga visioner.
Linda
19 mars 2009 15:55
Det är verkligen en fröjd för ögat att se alla dessa fantastiskt vackra collliegrupper. Tack för en utmärkt beroendeframkallande blogg!!!
Tomas
20 mars 2009 00:00
Ulf!
Så, Sverige är en "ankdamm" numera, när det gäller visioner om att den samlade Skandinaviska avelsbasen en gång var en av världen bästa?
Vi hade koll på sundheten (HD och ögon), mentaliteten var OK och exteriören var riktigt bra (om man nu ska hålla den upp mot vad som står i standarden).
Under 90-talet så började vi exportera över hela världen, för att seriösa uppfödare runt omkring i världen tyckte att vi var på rätt spår. Men, vad jag hör nu verkar inte Sverige lika så intressaant som den en gång var....
Är det Collieklubbens kurs eller är det de svenska uppfödarnas kurs, som kompassen är felinställd?
Ulf
20 mars 2009 12:52
Som Du säger Tomas hade vi ganska bra stam att avla med. Men resten är inte enkelt. Min åsikt är att SCK har drivit iväg mot ett alltför ensidigt stirrande på några rutor i ett protokoll. För att allt ska fungera måste man ha en HELHET och det tycks inte alla vara överens om. Dessutom måste uppfödarna vara öppna för att lära sig se vad de tittar på ! Var det på slutet av 90-talet som ett stort antal uppfödare gav upp och registreringarna rasade från c:a 1200 till nu c:a 500 ! Varför ? De kanske inte tyckte att klubben var på rätt väg. Jag kan inte låta bli att tänka på ett samtal med en välkänd brittisk uppfödare som fick frågan var hans stora utställningsstjärnor fanns. Jo de var i Skottland och vallade får !! Jag tycker det samtalet visar på hur helheten fungerar med en anatomi som möjliggör en funktion av högsta klass.